Inspiration: Låt radikalt lärjungaskap få bli inspiration för våra församlingar

”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Så brukar prinsessasagorna sluta efter en kamp, utan att vi får veta hur det gick för dem sen.

På ett liknande sätt finns det en fascination inom i synnerhet frikyrkligheten för berättelser om radikala omvändelser. Ju större mörker dessa individer har levt i, desto större glädje och fascination tycks det finnas i att höra deras berättelser från mörker till ljus. Och inget fel med det i sig, för det är ett stort glädjeämne när ett förlorat lamm hittar hem. Paulus vittnade också många gånger om sin radikala omvändelse när han skulle försvara sin tro, men annars var hans fokus mer på lärjungaskapet.

Så hur kommer det sig att vi inte på samma sätt lyfter fram dem som lever ett liv i radikalt lärjungaskap, det som hela Nya testamentet trots allt har sitt fokus på? Det var inte omvändelserna i sig som omkullkastade det dåvarande Romarriket, eller församlingens anpassning till det, utan det radikala lärjungaskapet i Andens kraft. De var redo att ge sina liv för evangeliet. Och så har det varit genom hela kyrkohistorien där Guds rike har spritt sig som en löpeld. 

Vi behöver synliga förebilder och ledare som lever ett helhjärtat och överlåtet liv för Herren. Vi behöver höra deras vittnesbörd och bli inspirerade. De som går i täten bryter ofta ny mark och står upp för Guds rikes sanningar. De får dock ofta ta många smällar och behöver därför även vår stöttning och förbön. Samtidigt skulle vi i våra församlingar behöva få höra mer vittnesbörd om radikalt lärjungaskap bland församlingsmedlemmarna, för vi är alla kallade till att försaka oss själva och leva ett överlåtet liv för Guds rike. De bland oss som lever så borde lyftas fram mer. Detta för att inspirera och kommunicera att det är bibliskt och önskvärt för oss alla att leva ut vår tro i frimodig trons lydnad, och inte låta en lagom-mentalitet och eventuell avundsjuka hindra detta. 

Radikalt lärjungaskap är att ta Guds ord på allvar och leva enligt det, att lära sig att lyssna till Jesu röst och göra det han säger i tro och lydnad. Vi lär oss att urskilja hans röst allt klarare ju mer vi lyder. Det kostar ofta på och vår tro testas, men ju längre vi vandrar med honom desto mer märker vi att det är ett spännande och rikt liv som bär frukt. Få som har vandrat med passion och eld i hjärtat ångrar det som de behövt lämna bakom sig. Det kan ofta se dåraktigt ut i världens ögon, och tyvärr även ofta i våra trossyskons ögon. Det är då viktigt att inte låta sig dras ner av dem, utan söka sällskap med dem som har samma hunger för ett liv i verkligt lärjungaskap, där man stöttar och inspirerar varandra. 

De andligt sökande dras till en sådan trosgemenskap där man vandrar i den helige Andes ledning och kraft och lever i äkta relationer. I synnerhet de unga har genom tiderna alltid dragits till det radikala levnadsmönstret, där hängivenheten tar sig uttryck i konkreta handlingar. Det var inte till endast privat tro och teologiska funderingar som Jesus kallade oss, utan att i Andens kraft vara vittnen för evangeliet och göra lärjungar, bota de sjuka, driva ut onda andar och lära ut allt det som han har lärt oss. Det här gäller oss var och en.

Tänk om vi skulle börja fråga varandra: ”Vilka trossteg har du tagit på sistone? Vad har du lärt dig?” Och i församlingarna lyfta fram dem som lever i trons lydnad och på så sätt låta dem få inspirera och uppmuntra andra genom sitt vittnesbörd.

Hur tror du det skulle påverka vår trosvandring tillsammans och Guds rikes utbredning?

Gästledare · Publicerad 9 aug 2023 Världen idag Daniela Persin

Be gärna för modiga ledare som vill göra lärjungar

Be om andliga föräldrar i våra kyrkor som öppnar sina hem

Be om par och hem som söker Gud och vinner människor och blir ett hoppets budbärare i sitt bostadsområde